Nu ägnar jag ju den här hemsidan mestadels åt Piaggios plåtscootrar, men även den italienska konkurrentan Lambretta har fått ta plats i min samling.

Den här modellen har alltid varit min favorit bland Lambrettorna. De LI och TV som tillhör denna epok i Lambrettatillverkingen kallas allmännt "serie II" och skiljer sig markant både från "serie I", där lampan satt på benskölden och "serie III", som har en betydligt mer slimmad och "modernare" design.

När jag först la upp den här sidan skrev jag: "Denna Lambretta LI150 är alltså mitt aktiva projekt för tillfället. Det har skuffat undan min V50N för stunden, men jag hoppas bli klar under vintern, så jag kan börja åka på den till våren 2009. Den här gången har jag tänkt fotografera vad jag gör ordentligt, i förhoppningen att några bilder på renoveringsarbetet ska hamna här. Till att börja med lägger jag upp bilder på det skick jag fann scootern i, ett inte alltför bedagat skick faktiskt." - Jag fick väl inte helt rätt där... Först 2014 börjar den bli klar och min V50N blev klar betydligt tidigare.

I "pappren" står det att den är en -59, men andra uppgifter säger -60. Dock visar den sig mest överensstämma med "tidiga serie II" vad gäller delar, så jag lutar åt att den faktiskt är tillverkad hösten -59.

Motorn går och scootern är till och med inregistrerad, även om den inte besiktigats på ett antal år. Lacken är dock i sämre skick, mycket ytrost och dessutom en del tidigare lagningar med pensel och i en aningen avvikande kulör. Senaste ägaren började blästra och lacka några detaljer (ligger bredvid på bilderna ovan) men fick tyvärr fel vit färg på dem av lackeraren. Nåväl, de delarna kan man lätt lacka över och det är ett bra grundarbete gjort där, så det är inte heller så illa. Färgerna torde vara "Dawn Grey" respektive "English Blue" har jag kommit fram till efter lite forskning. När jag forskat lite till och fått tag på lite mera grejor, är det bara att sätta igång.

Eftersom Italia Billacker (de som verkar vara ensamma i Sverige om att kunna blanda efter Lechlers färgkoder) inte ville sälja färg i lösvikt och jag inte kände för att lacka med sprayburk eller lämna in för lackering, blev jag tvungen att hitta alternativa färgkoder i konventionella färgsystem. Den "Dawn Grey" som satt på mitt exemplar visade en nästan perfekt överenstämmelse med följande färg:

KAESSBOHRER RAL9018
PAPYRUSWEISS
KAS.RAL9018 PRIME (MIX SCHEMA DELTRON (DG))

"English Blue" var lite knepigare, men jag fastnade till slut för en marginellt ljusare färg från Fiat, som åtminstone var mycket lik kulören på min Lambretta:

FIAT 402,402F
AZZURRO NAUTICO
FIA.402 PRIME (MIX SCHEMA DELTRON (DG))

Det återstår nu att se om känslan blir lika bra i verkligheten som när jag tittade på färgkartorna. Fördelen med dessa färger är att man utan problem kan få tag på mer färg från vilken lackerare som helst.

(Fast på bilden kan vi ju nu faktiskt se hur det blev - i kristallkulan liksom... Vid jämförelse med orginalfärgerna på en annan Li150 på Mods vs. Rockers 2014, kunde vi också konstatera att den blå färgen skilde sig nästan omärkligt från orginalet, men att det på det hela taget blev extremt likt hur den en gång måste sett ut.)

Efter demontering kunde jag kallt konstatera att rör-ramen var för rostig för att slipas rent. Den åkte iväg för proffesionell blästring och grundning under tidig vår medan jag kämpade på med skärmar, benplåt och framgaffel. Arbetet fortskrider, men sommaren 2009 kommer nog till största delen tillbringas på Vespa, inte på Lambretta.

Eftersom kablaget också var lite småmuggigt blir det ny kabelstam, vilket förmodligen ska kombineras med elektronisk tändning och lite lättare motorrenovering, åtminstone var det planen från början.

När jag plockat ur motorn och inspekterat lite noggranare kunde jag konstatera at motorblocket var sprucket i vevhuset och lagat med kemisk metall. Jag inhandlade ett beganat motorblock (från en LI serie 1, men det borde enligt experterna fungera) och beställde delar för en mer komplett motorrenovering. Allt i den gamla motorn måste nu demonteras och flyttas över till det nya blocket - vi talar inte längre om en "lättare" renovering av motorn...

Avrostning och spackling börjar närma sig sitt slut. Under sommaren 2010 är själva lackeringen planerad och kanske får jag ordning på motorn under hösten. Den ganska modesta planen är numera att få ut maskinen på vägarna våren 2011.

Efter att allt var avrostat och grundat, tog det tvärstopp i renoveringen. Dels fick jag för mig att återgå till min Vespa 50N (och den blev ju faktiskt klar så småningom), dels flyttade jag, fick ägna lite mer tid till min PX200, klippte gräset och slöade i största allmänhet under flera år. När jag tog upp renoveringen igen hade jag helt andra familje/boendeförhållanden och bestämde mig för att jag måste ta en del genvägar. Jag fick hjälp med lackeringen (har inte längre någon bra plats att lackera på) och köpte en motor från SIL via en kompis. Sedan var det helt enkelt en inte oansenlig mängd monteringsarbete kvar...

Nej, såhär ska det inte se ut - nu menar jag inte att plattan för frambromsen saknar lack, det kan jag fixa, utan att gjutningen är den klena sorten som det varnas för i hela Lambrettavärlden. Det är den lilla "stöddelen" till fästet mot framgaffeln som är på tok för klent på äldre serie II. För att undvika en flygtur över styret den dag gjutningen ger upp, måste man skaffa sig en modernare bromssköld. Det gör man på eBay... Sedan måste man skaffa de rätta fästanordningarna för bromsbackarna till en bromssköld från serie III, sedan lacka och fixa och så småningom kan man fortsätta där man var...

Ny motor innebar vissa kompletteringar. Kicken måste bytas till en specialvariant som inte går i fotbrädorna på en serie II. Sådana finns på eBay, så det var lätt ordnat. Ny kabelstam och CDI + regulator för det elektroniska elsystemet måste till, men de hade jag redan inhandlat för att jag tänkte konvertera orginalmotorn till elektronisk tändning. Nya lampor för 12V hade jag också. Nya konor och "svingbult" för motorfästet hade jag däremot inte, men det gick ju att skaka fram. Ny bakre bromstrumma och kona för montering av denna fick beställas (och bromstrumman fick förstås lackas). Ny förgasare och annan vajerlängd för gasvajern trollades fram. Mer luft från luftburken (borra, borra) och anpassade gummidelar mellan förgasare och luftburk fick jag tips och delar till från Casa Lambretta Scandinavia. Ny ljuddämpare kom från samma ställe. Tack Marcello på Casa Lambretta Scandinavia för all hjälp, konsultation och din otroliga förmåga att trolla fram det man behöver på extremt kort tid!

Jaja, nu sitter den där i alla fall. Så farligt var det inte när man väl vet vad som ska till. Det är definitivt mindre jobb än motorrenoveringen hade krävt. Dock med förbehållet att indiska ersättningsmotorer kan ha en tendens att kräva motorrenovering ganska snart ändå, men den dagen den sorgen!

Ja, så var det bara resten kvar. Att hitta på lämpliga sätt att montera CDI och regulator (inklämda på tändspolens ursprungliga plats), trolla fram alla små gummidelar och skruvar till alla plåtdelar och sedan klura, fixa, dona, anpassa, leta delar och i vissa fall tillverka egna. De främre gummidistanserna på en serie II ska t ex vara 8 mm tjocka för att följa bensköldens krökning. Sådana får man vackert tillverka själv av tjock neoprengummiduk från Kuntze & Co. Skruvarna kom från 2 olika "kompletta" S&S-kit för montering av bensköld etc. Kompletteringar från både Siefverts skruv och Clas Olsson krävdes trots att "alla" skruvar redan skulle vara beställda. Men steg för steg kommer sakerna på plats!

Och en vacker dag i början av juni 2014, nästan 6 år efter att jag började renovera, kan jag äntligen rulla ut den, provstarta och beställa tid för besiktning. Senaste noteringen är att den fick körförbud 1993, sista godkännandet 1991, så det är 23 år sedan den här pärlan fick grönt ljus på besiktningen. Ska bli väldigt spännande att se om den kan komma i trafik igen... Lite emblem saknas fortfarande och den är ju inte direkt inkörd... Fortsättning följer!

...och fortsättningen var att den gick igenom besiktningen med rena papper, trots att undertecknad är en total klant och besiktningsmannen fick soppatorsk på vägen tillbaka från bromsprovet! Han var snäll och tyckte han sett tillräckligt, så den fick bo på besiktningsstationen medan jag tog ett par kilometers promenad till närmaste bemannade bensinstation... Jaja, det kunde varit värre, jag fick ju lite motion och en skojig historia att berätta när jag väl kom till jobbet!

Nu är iallafall Lambrettan i trafik igen för första gången på många år, det är väl vad man kallar seger? Jo, det är det - Seger!