- - Lerpluggsknådning 

Min modell skulle göras i plexiglas. Jag inhandlade 2 mm tjockt plexiglas och hade sedan gammalt plexiglaslim från Clas Ohlson. Jag handlade även lite aluminiumtråd och en stor klump lufttorkande lera från Panduro hobby.

Förutom materialet använde jag en varmluptspistol, en Dremmel, ett litet elektronikskruvstycke (som kan vridas i många riktningar), lite svetstänger ("vice grips") och ett par rejäla svetshandskar.

Tanken var att först tillverka "pluggar" motsvarande den slutliga modellens former i lera, som jag sedan skulle använda som mothåll mot plexiglaset under formning.

När väl "pluggarna" i lera var torra, skulle jag alltså värma plexiglasskivorna så att jag sedan kunde trycka dem mot lerformarna ock därigenom skapa formen av en vespa. Plexiglasets slutliga form var alltså helt grundlagt i "lerpluggen" jag först skulle skapa.

På den ovre bilden ser man hur jag försöker knåda till något som ser ut som bakpartiet på en Vespa smallframe. Då jag gjorde modellen ganska stor, fick jag problem med lerans tyngd och var tvungen att staga upp med aluminium- och ståltråd.

- - Mera lerpluggsknådning 

Den nedre bilden visar när jag försökte forma en rimlig avbild av benskölden och fotplattan. Det absolut knöligaste här var ju naturligtvis tutkåpan, som har sin väldigt specifika form. I slutändan formade jag tutkåpan i en separat plastbit som limmades på benskölden.

Jag gjorde "lerpluggar" för den bakre delen, benskölden, styret, framstänkan, motorn och wire/kabeltunneln som löper över insidan av benplåten och benskölden.

- - En frontsköld formas 

När pluggarna torkat, var det dags att ta fram plexiglasplattorna. Jag gjorde Vespan i 2 mm tjockt plexiglas, som man kan köpa i ungefär A4-stora plattor. I början placerade jag pluggarna i skruvstycket, värmde plasten och försökte forma den över pluggen med hjälp av tänger och olika träbitar.

Metoden med tängerna visade sig extremt svår och efter lite funderande insåg jag att jg måste ha möjlighet att arbeta med händerna direkt. Eftersom plasten är för varm för att ta i när den är böjlig, krävdes ett par rejäla handskar. Jag plockade fram svetshandskarna och hade helt plötsligt mycket bättre möjlighet att forma.

Som tur var råkade ett nästan nytt par handskar liggande hemma, annars hade jag antagligen klämt fast smutspartiklar i den mjuka plasten.

- - Försiktig värmning 

När man värmer plexi, måste man vara försiktig så att man inte får bubblor i plasten. med försiktig värmning får man först plasten lite lagom böjlig. Om man värmer den lite till, går den även att sträcka och därigenom forma betydligt bättre. Från den mjuka sträckbara formen till att det börjar bildas bubblor och andra "fulheter" i plasten är steget litet, så man får vara försiktig och sansad när man värmer. Flera försök slutade i sopsäcken.

- - Delarna klara för limning 

Hjulen skars helt enkelt ut som runda skivor av tjockare plexiglas. Från början hade jag tänkt att de skulle vara gjorda av två formade och ihoppassade bitar av tunnare plexi, men det hanns inte med.

När alla delarna så småningom var formade och utskurna med Dremmeln (en ganska kraftig kapskiva användes), var det bara att ta fram det speciella plexiglaslimmet. Andra limsorter kan säkert användas, men plexiglaslim ger en helt klar fog och kan även användas för att dölja matta skavanker på delarna.

Tyvärr säljer inte Clas Ohlson längre det lim jag använde. Antagligen då det är ganska hälsovådligt. Enligt uppgift ska det dock gå att få tag på från plastspecialisten Akriform och slöjdbutiken Slöjd-Detaljer. Limmet heter Acrifix 192.

Det finns även plexiglaslim som härdar i UV-ljus, men det tyckte jag var överkurs. Det tar ett par timmar för en limfog att härda ordentligt. Limmet trådar sig gärna, så man får vara försiktig vid applicering.

På översta bilden ser vi bakre delen av vespan samt tutkåpan ligga och vänta på limning. Innan limningen diskade jag delarna i helt vanligt diskmedel och vatten, sedan polerade jag dem med en vanlig bomullstrasa. Det finns förstås sätt att få ännu bättre glans, men det var glitttrigt nog som det var.

- - Vältejpad modell 

Delarna limmades samman och fixerades med vanlig klar hushållstejp. Den nedre bilden visar den ihoptejpade framdelen, alla knölar och ränder kommer alltså från tejpen. Bilden blev till när vi provfotade mot den bakgrund vi tänkt oss.

- Paradbilden
- Stilstudie på benskölden	- Fotplattan och wiretunneln
- Framifrån i annat ljus	- Bakifrån i blixtljus
- Där den står idag och pryder mitt piano

Eftersom jag hade väldigt bråttom, hann inte limmet torka ordentligt, vilket sedan gav upphov till diverse problem - omlimningar och slutligen stabilisering med tejp under fotosessionen. På grund av strulet är också framskärmen något matt på bilderna, men den har nu bytts ut och vespan pryder sin plats hemma hos mig.

Här är några av de bästa bilderna vi tog under natten då vi sände in bilderna (vilket visade sig vara 24 timmar för tidigt, men så kan det gå när man inte har någon koll...)